Missinformation

Att pressfriheten i Kina är oerhört begränsad är knappast någon nyhet för någon. Alltsedan mitt Kinaintresse väcktes på allvar för lite mer än ett år sedan har jag läst mycket i tidningarna om hur nyhetsrapporteringen fungerar här, och jag är därför ganska förvånad över den frustration jag känner just nu.

Jag visste ju detta innan jag kom hit. Men att få uppleva det så här, på så nära håll som man bara kan... Det är för mig något helt annat. Att titta på TV och verkligen känslomässigt slås av faktumet att detta är de enda nyheterna som når ut till Kinas 1,3 miljarder invånare. Att lyssna på när min lärare i vanlig ordning drar gårdagens nyheter för klassen och förstå, att han faktiskt tror på det att han säger. Och att den stora majoriteten av hans landsmän är precis lika missinformerade som han. De tror på riktigt att kulturen i den där stora provinsen i väst verkligen blommar. Att dess andlige och politiske ledare är hjärnan bakom upploppen, och att han inte vill annat än att splittra landet. 

Att på nära håll uppleva detta är för mig något helt annat än att läsa det i tidningar i Sverige. Det är ren och skär frustration. Och jag blir så arg att jag kokar när jag tittar på de engelskspråkiga nyhetssändningarna på den kinesiska TVn. 

Jag har halvt bestämt mig för att sluta göra det...

Det är ibland också svårt att inte bli arg när jag sitter och lyssnar på min missinformerade lärares utlägg om det politiska läget. Men att bli arg på honom är bara dumt. Han är bara ett av 1,3 miljarder offer för en skitskraj enpartistats propaganda.

Men som västerlänning frågar man sig ändå, "tror folk verkligen på det här?" Nyhetsprogrammen här är ju upplagda på sådant sätt, att det vore oerhört svårt att missta dem för annat än propaganda. Köper folk verkligen det här?

Jag pratade med en Kanadensisk klasskamrat om detta idag, och han sa något väldigt tankvärt:

Även vi i väst utsätts för krafter som vill styra våra uppfattningar om saker och ting i form av t.ex. reklam och genom medier ägda av folk med vissa intressen osv. Det här vet vi alla om, men de flesta av oss tycker ändå att vi är lite smartare än alla andra, och att vi minsann inte går på detta!
Likadant skulle jag tro att det är med kineserna. De är ju inte dumma liksom. De förstår förmodligen mycket väl att nyheterna de får ta del av är oerhört vinklade, men förmodligen är också de flesta fullt övertygade om att de ser igenom bluffen.