Domedagen, en ny vän och ett kärt återseende

I morgon ska jag skriva prov! Detta för att de ska se på vilken nivå jag ligger, så de kan placera mig i en lämplig klass. Det finns tre nivåer, och det jobbiga för mig är att jag tycks ligga någonstans mellan nivå ett och två. Det står alltså mellan att börja i en klass som kanske är aningen för svår eller en som börjar från scratch...

Känns lite nervigt, men det inte så mycket jag kan göra annat än att gå dit och göra så gott jag kan. Men är det så att jag precis missar nivå två, så ska jag nog försöka överklaga och se om jag åtminstone kan testa den svårare klassen.

Snålt med endast tre nivåer...

Idag kom en svensk tjej hit som heter Åsa. Hon har precis som jag kommit hit genom företaget Sinovum, och vi har haft lite kontakt tidigare. Fick göra ett massivt tolkningsarbete åt henne när hon skulle fixa lägenhet och sånt, då hon inte kan ett ord kinesiska ännu. Inte helt lätt, men det gick.

Träffade även Hanna, min gamle transsibiriska järnvägen-vän, igår! Riktigt kul. Hon volontärarbetar som engelskalärare för små barn här. Hon har vart här i en månad nu och har redan panik över att hon bara har fyra månader kvar! Låter lovande. Så nu funderar hon på att fölänga sin vistelse med lite studier eller ytterligare lärarjobb. Sjukt bra att vi har hamnat här samtidigt.

Håll en tumme för mig i morgon! Eller ja, det blir klockan halv tre på natten för er. Ställ klockan.

Att prata knagglig kinesiska

Det är alltid en liten ansträngning att göra saker när man inte talar språket flytande. Och ibland är det faktiskt ganska motvilligt som man lämnar sitt rum för att handla eller gå och äta. Sällan går det liksom helt smidigt.

Idag när jag skulle gå och käka kändes det verkligen så, men en grov hunger fick mig ändå att lämna mitt varma sköna rum för att gå ut i den råa kylan och bege mig till en närliggande restaurang. Men så när jag är där så upptäcker jag återigen hur långt jag ändå kommer med min knaggliga kinesiska. Och när jag inte hittar ord, eller säger något helt galet, och skrattar åt mig själv, så får jag bara varma leenden tillbaka. Folk uppskattar att jag trotts allt försöker. Känner mig peppad när jag lämnar restaurangen.

På vägen tillbaka ska jag köpa lite frukt. De två unga grabbarna i det lilla gatuståndet sitter och spelar TV-spel när jag kommer fram. När jag säger vad jag vill ha så skrattar de, sedan tittar den ena på mig och säger "förlåt, det var verkligen inte dig vi skrattade åt, det var TV-spelet", och så fortsätter han så här och säger en massa saker som jag inte förstår och pekar på TV-skärmen och gör värsta mödan för att jag inte ska tro att de skrattade åt mig.

Och så är det! Sedan jag kom hit så är det inte en själ som har skrattat åt hur jag pratar. Jag är mycket medveten om att en del saker jag säger måste låta helt galet, men det är det enda sättet jag kan uttrycka mig på. Aldrig är det någon som gör narr av mig. (Det skulle vara så jäkla lätt)

I helgen försökte jag ordna så att jag skulle få internet på mitt rum - ett uppdrag som kräver långt mycket mer av mitt ordföråd än vad det har att erbjuda. Det enda jag kunde säga var "Jag vill ha en internetuppkoppling" och peka på mitt rumnummer. Dessvärre hade jag missförstått vilken byggnad jag skulle till. Så jag gick omkring i fel byggnad och sa "Jag vill ha en internetuppkoppling" till människor som inte hade något alls med sådant att göra. Men ingen skrattade eller rynkade på näsan, utan istället försökte folk fråga vad jag menade och dirigera mig rätt.

Alltså, man måste ju verka så jäkla dum när man inte behärskar språket! 

Kan ni tänka er en liknande situation i Sverige? Tänk dig typ en turk som kommer fram till dig på din arbetsplats/skola och säger "jag vill ha en internetuppkoppling". På blattesvenska.

Jag tror inte han skulle få samma bemötande som jag får här.

Ankomsten

Kom fram i torsdags eftermiddag efter en rätt soft flygresa med ett något försenat plan. Var till en början sjukt obekväm och hade myror i benen redan innan planet lyfte, men så blev jag återigen lite tagen av hur lyxigt det kan vara att flyga nu för tiden och kom snart i bättre stämning. High-tech-makapärer i stolsryggarna, nybakat bröd (bluff förståss, men ändå) och en flygvärdinna utklädd i kockkläder. När jag förstod att jag skulle få en sån där liten vinare helt för mig själv så hade ju SAS helt och hållet vunnit över mig.

Min stolsgranne försökte till en början föra lite hjärndöda konversationer med mig, men när jag satte in anti-ont-i-öronen-öronpropparna vid starten så tror jag han missuppfattade det som någon slags hint och sade följaktligen inte ord de resterande 8 timmarna.

Allting gick jäkligt smidigt när jag kom fram. Gick inte på några taxi-bluffar eller liknande vid flygplatsen och väl vid universitetet hittade jag med lite hjälp ganska snabbt fram till universitetets International Center, där jag nu bor.

Rummet är helt klart över förväntan! Det är ett dubbelrum som jag, om jag förstått allt rätt, ska få ha för mig själv. Lite slitet, lite dåligt med varmvatten, men det funkar helt klart!

På och omkring campus finns rätt mycket restauranger (framförallt finns det sjukt många frisörer faktiskt) och mina erfarenheter av dem hittills har varit väldigt blandade. Här om dagen åt jag nog den vidrigaste frukosten någonsin på en utav dem; En soppa som tycktes bestå av kokat vatten blandat med ägg, någon märklig grönsak som bara smakade salt, ett ägg i suspekt färg och bröd. Det var verkligen vidrigt. Men så har jag ätit en del sjukt goda saker också! Det finns flera små restauranger här som är billiga och serverar enkel men riktigt god mat. Och i byggnaden jag bor i finns en lite finare och dyrare restaurang som gör riktigt bra käk. Man kan ändå komma undan med typ 20 spänn där och bli riktigt mätt.

Det svåra är dock alltid att beställa - en konst som är värd ett helt eget blogginlägg. Jag vet liksom aldrig riktigt vad jag ska få.

Har varit sjuk ända sedan jag kom hit, så jag har inte varit ute på stan så mycket ännu. Försöker ta det lugnt och tillfriskna så fort som möjligt. Nästa vecka börjar lektionerna! Ser fram emot det!