2008

Jaha, då var man hemma i Svartbäcken igen! Det är grymt nice, men tidsomställningen är en riktig bitch. Lyckades hålla mig vaken till 10 igår kväll (5 på natten i Peking), men lik förbannat vaknade jag kl 4 i morse. Det är mörkt ute, föräldrahemmet är tyst, Haninge har inte vaknat ännu. Vad gör man? Jag tänkte jag kunde försöka knåpa ihop någon slags årsbästa-lista på temat musik.

Årets themesong:
Africa (Toto)
Videon de har komponerat till den här låten till karaokeställena i Kina är helt fantastisk! Har sjungits mången gång på Partyworld och Melody och kommer sjungas många gånger till.

Årets musikupptäckt från förr:
Jackson Browne - Late for the sky
Soft rock. Det var ganska jobbigt att erkänna för mig själv att jag gillade en soft rock-skiva. Men låtskrivandet på den här skivan är fantastiskt! Inte konstigt att han fick skriva låtar till t.ex. Nico back in the days.

Låtar jag inte kunde få ur skallen under året:
Re:Stacks (Bon Iver)
The time has come (Pentangle)
The Hollows (Why?)
Late for the sky (Jackson Browne)
He doesn't know why (Fleet Foxes)
Ghosts (Laura Marling)

Årets spelning:
Jens Lekman på Mao Livehouse, 2 december.
Det pratas mycket om Pekings livescen. Folk säger sig vara förvånade över kvaliteten på banden. Personligen tycker jag det mesta är skit... Och det stör mig att många band tar sig själva på så stort allvar trotts att de låter som något halvkasst gårdsband. Det var därför jäkligt uppfriskande at få Jens Lekman till stan. Jag är inget stort fan egentligen, men det var en bra och jäkligt rolig och lättsam spelning.

Årets skiva:
Bon Iver - For Emma, forever ago

Årets mest tittade på youtube:


Nina Simone i Harlem 1969

Mer tillkommer kanske, men nu behöver jag äta frukost...

Jul

Som svensk i Peking är man i juletid (precis som under andra stora högtider) glad att man har IKEA. Jag har lyckats införskaffa både ljusstake och stjärna till min lägenhet. I kylen finns julmust, och på första advent och idag på luciadagen har det druckits glögg!

Bilden ovan är tagen inför en julshow som universitetet anordnade i torsdags. Åsa och Chris sjöng Fairytale of New York, ackompanjerade av moi. Succé förstås.

Höst

Det är konstigt, ända sedan mamma och pappa var här för ett par veckor sedan, har tanken på att komma hem i vinter varit så väldigt mycket mer närvarande än vad den var förut. Även om endast halva terminen har gått, så känns det liksom som att den alldeles snart är slut. Upp tills nu har det känts så himla avlägset, men mina föräldrars besök, och även det att jag har bokat min flygbiljett, har bidragit till denna nya känsla. Och det känns kul! Ska bli fint att komma hem och se er alla igen. Ser fram emot att fira jul och nyår i Stockholm!

Den 25 december landar jag i Sverige.
Den 18 januari åker jag tillbaka hit.


Den senaste tiden har varit rätt hektisk, men mest bra. Förutom mor och far träffade jag även gamla Haninge profilen Martin Almbjär i huvudstaden här om veckan, och innan dess hade jag ett gäng vänner och klasskamrater från KTH på besök. Det är alltid en lite märklig känsla när ens kinesiska och svenska verkligheter krockar på det här viset. Det har vart kul som fan.

Förra veckan var det mitten av terminen-tentor, och det gick rätt bra. Framstegen kommer liksom i utspridda ryck, och den senaste tiden känns det som att jag har tagit ett steg framåt främst vad det gäller läsförståelsen. Jag har en klass denna termin som endast är läsförståelse, och som till stor del består i att lära sig förstå en text även om man inte förstår alla tecken. Att bli bra på att gissa typ. Och det är grymt kul faktiskt. Ibland försöker jag på eget bevåg att ta mig an musiktidningar och annat som jag finner intressant, och oftare och oftare kan jag nu hänga med på ungefär vad texten vill säga.

Över och ut för den här gången.
Syns inte jättesnart, men ganska snart!

/Din vän i Kina

Finanskrisen och jag

Ekonomi har väl aldrig varit min starka sida, och ärligt talat förstår jag inte mycket av den här finanskrisen som rasar kring oss. När jag genom att läsa tidningarna försöker förstå vad det är som händer med världsekonomin dröjer det inte länge innan ekonomiterminologin ger mig huvudverk, och jag lägger ner projektet...

Men det här är väldigt lätt att förstå:

Den 3 augusti tog jag ut 2000 yuan från en bankomat i Peking, och detta syntes på mitt kontoutdrag som 1811 kronor.

Den 7 oktober tog jag ut en lika stor summa yuan. Den här gången syntes det som 2150 kronor på mitt kontoutdrag.

Damnit!

Nu även i Kina

(Ja, det har försvunnit ett "The" någonstans på vägen, men detta är åtgärdat
på nya affischer, som jag dock inte kunde hitta i god upplösning på nätet)

Imorgon släpps skivan även här i Kina! 2 Kolegas är ett av mina favoritställen för musik i Peking, så det känns grymt kul att releasespelningen blev just där. Extra kul är också att skivan kommer vara i digipackformat. Skivbolaget heter "1724 Records" och är ett pyttelitet indiebolag som drivs av Road (kinesers engelska namn blir ofta lite märkliga, och det här är långt ifrån det värsta exemplet på det...), som även är del av ett litet gäng entusiaster som har hand www.indiechina.com. Road är grym. Förutom att han släpper min skiva, så har han sett till att jag numera har 1-2 spelningar i månaden. Kort sagt är Peking ett jäkligt bra ställe att befinna sig på för den som spelar musik.

Grattis indiechina.com 4 år!

Mr. Muscle

Jag har skaffat gymkort!
Ska bli så jäkla stark alltså.

Modern Sky Festival

Imorgon kickar den igång!
Kinas bästa band är samlade.
Jag hoppas på bra väder.

Bilder från Shanxi 2/2

Gammal operascen i Pingyao


En till gammal operascen i Pingyao


En av många supernicea restauranger under resan. Denna i Pingyao.


Superfräcka tjejer i sköna och trendriktiga kläder signerade hotellet



Från ett tempel i Shouyang


Längst upp i templet njöt vi av utsikten i sällskap med den här herren. Tandlöshet och Shanxi-dialekt ledde till att vi inte förstod mycket av vad han sa, men vi uppskattade likväl hans sällskap.


Operaformen "Nuo" är Kinas äldsta, och man har hittat masker av det här slaget från så tidigt som typ 3000 år sedan. Jag hade väl dock inte direkt kallat det för opera, då det inte involverade någon som helst sång, men de som vet kallar det för opera, och det finns säkert någon smart anledning till det. Vi fick en näst intill privat föreställning, och det var rätt coolt. Definitivt ett starkare framträdande än Åsas och min risvinssvängiga "Vem kan segla för utan vind" på hotellet kvällen innan. Vi blev tvingade okej!


Nuo-opera


Med en av skådespelarna

Bilder från Shanxi 1/2

Tre tjusiga damer utanför hotellet i Linfen, där vi bodde större delen av tiden.



Den här trumman, återfunnen i ett tempel i Yongji, får till och med Dannes 24" kagge att kännas fjollig.








Shanxi Normal University firar 50 år. Gubbarna på scenen lyckas ändå bra med att kontrollera glädjen.



Jag försöker lära mig sån här vobblig tvåhjulsskateboard av grabbarna på parkeringen i Yongji.



Fernanda valde att göra minen medans Åsa tog hållningen.



Inspirationskälla till Gollum?



Alla kanske inte visste, att när Buddha var ute och flög en dag, så tappade han huvudet över Linfen, och så byggde man ett tempel kring det.



Slitet gammalt tempel någonstans i ingenstans (1).



Slitet gammalt tempel någonstans i ingenstans (2).



Slitet gammalt tempel någonstans i ingenstans (3).

Shanxi

Resan till Shanxi var helt klart bland det mer minnesvärda jag har gjort i Kina. Vi åkte alltså omkring i en buss med en massa kinesiska operavetare i provinsen Shanxi och tittade på gamla operascener och tempel. Vi bodde på riktigt fina hotell, åt stora dyra måltider och blev behandlade som kungar. I en stad fick vi poliseskort fram till hotellet, där vi fick äta middag och skåla med borgmästaren. Flådigt värre alltså!

Att leva bekvämt och få fin mat är ju förståss nice, men det coolaste med resan var platserna vi fick se. Den sortens tempel bussen tog oss till trodde jag knappt man kunde få se längre i Kina. Till skillnad från allt "gammalt" man ser i Peking så var de här templen inte renoverade sedan lång tid tillbaka. Och här fanns inga andra turister förutom de i vår grupp. Några av platserna vi såg undrar jag hur många västerlänningar som har sett tidigare egentligen. Hur många svenskar? Det var dammiga tempel med trasiga statyer och spruckna väggmålningar. Ute i ingenstans. "Off the beaten track", som backpackers älskar att kalla det...

Allt vi såg var relaterat till kinesisk opera på något vis. Vi såg gamla scener från så långt tillbaka som yuan-dynastin (1206-1368). De stog mer eller mindre intakta i små byar ute på landet, och användes fortfarade av folket under de kinesiska högtiderna. Ofta fanns de i något slags tempelkomplex. Andra byggnader vi beökte kunde te x vara byggda till minnet av någon gammal historisk person som sedan kommit att figurera i kinesisk opera.

Att resa med ett gäng kulturintresserade kineser, som kan förklara saker för en, innebär ju förståss också att man förstår långt mycket mer än vad man hade gjort på egen hand. Gruppturistande är annars någonting jag inte är särskillt förtjust i. Även denna gång var det ibland något frustrerande. Typ när man var sjukt trött, och kände att man redan hade sett mer än vad man orkade ta in på en dag, och så säger ledaren att vi har två platser kvar att åka till... Men, så fick vi ju se en jäkla massa saker också.

Tyvärr innebar resan att jag missade en veckas skola, varför denna söndag eftermiddag kommer att tillbringas med mina böcker...

Kommer ladda upp lite bilder från resan under veckan.

Resa till Shanxi

Ikväll åker jag till Shanxi - provinsen just till väster om Peking. Jag åker dit med mina vänner Fernanda, Åsa och Hanna, samt två främlingar och en lärare. Först ska vi resa runt och turista i ett par dagar (3 städer, varav en är Pingyao, som jag har varit i förut och gillar skarpt), men sedan, på onsdag, ska vi infinna oss på ett möte.

Varför?
Jo, de som annordnar det här mötet ville ha lite internationell prägel på det, och behövde därför ett par vita ansikten på rundresorna och mötet.

Vad ska vi göra?
Efter det att vi har låtit oss tas runt på resorna ska vi inte göra annat än att sitta på det här mötet och... vara vita ansikten.

Vad handlar mötet om?
Opera.

Vad betalar vi för detta?
Nada, zipp, nothing. Flyg, hotel och mat är betalt och klart.

Är vi peppade?
!

二十五岁! 25 år!

I torsdags fyllde jag 25 år.
Stort!


Dagen började tidigt med en lång och regnig taxiresa till stadion där OS-brottningsmatcherna hölls. Chris hade lyckats få tag på biljetter till en förmiddag av brottning.



Stämningen var ganska macho och jag kände mig således helt hemma på läktaren.



Som regel vinner alltid den mindre och knubbigare över den längre smalare. Den stilige kubanen till vänster hade t ex inte myckat sätta emot den mystjocke amerikanen till höger.

Efter en grym lunch på thailändsk restaurang blev det sedan skridskoåkning! Mången gång har jag passerat skridskorinken längst ned i varuhuset vid Dongdan och drömt mig tillbaka till mina forna glansdagar som hockeyspelare. Har tjatat om att vi borde åka skridskor i en evighet redan, och i torsdags blev det till slut av.
Takterna satt i! Typ. Åtminstone mitt gamla trix att åka med fötterna pekandes åt olika håll, som bilden ovan demonstrerar.

På kvällen blev det indiskt, och sedan hängde vi på en båt som heter The Boat vid Liangmahe och tuggade fett fram till småtimmarna.

Som så många gånger tidigare, en riktigt bra födelsedag.

A day at the olympics

När det släpptes ett nytt lass biljetter för ett par veckor sedan var jag själv alldeles för lat för att ställa mig och köa en halv dag för biljetter till nån match jag egentligen inte brydde mig om. Istället utnyttjade jag det faktum att jag har vänner som är villiga att göra detta, och att ingen vill gå på en match ensam... Tack Chris.

Vägen till handbollshallen var kusligt tom klockan 9 på morgonen.

Trotts mäktigt stöd från publiken kunde Kina inte stå emot Kazakstans handbollsdamer.

Chris och Jingjing (?) i halvlek.

Nästa match: Brasilien mot Sydkorea. Chris höll på de senare och kom således bra överens med de här glada grabbarna.


Bokstavligt talat i sista sekunden lyckades Brasilien få till det sista och avgörande målet! En riktig rysare.

Jag ger uttryck för min stora kärlek till OS.

Michaela också...

Och Chris...

8:e augusti 2008

Igår kom så dagen kineserna har väntat på i sju år sedan det annonserades att Peking skulle få hålla 2008 års OS. Sedan jag kom hit för typ ett halvår sedan har jag varje dag blivit bombarderad av budskap om "En värld, en dröm" och "Beijing välkommnar dig". OS har varit överallt hela tiden. På TV och radio. Ett ständigt samtalsämne bland människor. "Hur känner du inför OS?", har varit en fråga jag fått besvara många gånger, och "Jag har inget större intresse för sport" var en mening jag tidigt lärde mig säga på kinesiska...

Jag och många med mig har sedan länge varit jäkligt trötta på att höra om skiten. Det var därför med viss förvåning som jag igår klev ur sängen och kände mig en smula exalterad över att den åttonde augusti 2008 nu till slut var här! Dagen som hela landet har väntat på och förberett sig för så jäkla länge.

Viljorna bland mig och mina vänner skiljde sig något åt om hur denna dag skulle spenderas och firas. Skulle vi våga oss bort till folkmassan utanför fågelboet? Nej, även om vi skulle få plats där i kaoset under eftermiddagen så skulle man förmodligen vara helt slut när klockan väl slog 08:08, och det hela skulle nog bli rätt svårt att uppskatta. Ett förslag om jacuzzi på ett flashigt hotell med storbilds-TV dök upp, men röstades ner (Vi skulle typ behöva muta någon anställd eller vad det var för att få plats, och det kändes allmänt omständigt och dyrt). Vi bestämde oss i stället för att bege oss till takterassen på mysiga Drum & Bell, där mången sommarkväll spenderats denna sommar i sköna soffor med öl i hand och klängiga lövträd över huvudet.

Stället var fullt av folk från alla möjliga länder, och en TV-duk hade spänts upp som vi kunde följa öppningscermonin på. På torget nedanför skulle dessutom fyrverkerier fyras av som del av cermonin.

Filmen nedanför är inget vidare filmad (faktiskt inte så mycket pga av öl som pga min uppspelthet i det rådande kaoset) och den ger heller verkligen ingen rättvisa åt den enorma smäll som fyrverkeripjäsen gav upphov till (Den var skithög!). Men, det går inte att ta miste på den peppade stämningen som rådde den 8:e augusti 2008 i Peking.

A good start

Jag var lite nervig. Det var trots allt ganska länge sedan jag spelade mina låtar helt ensam nu utan uppbackning av resten av TBP-kidsen. Yugong yishan är dessutom ett rätt stort ställe. Och eftersom jag aldrig spelat i Kina förut så kändes det lite som att göra det för första gången på något sätt. Och så det här med mellansnack på kinesiska...

Men det gick bra. Spelade två nya låtar som jag skrivit klart bara några dagar innan spelningen, och jag strulade inte till dem. Enligt en lärarvän i publiken var mitt mellansnack fullt bergripligt och grammatiskt korrekt. Publiken verkade digga det. Och Chris sa att det var många snygga tjejer i publiken som tog kort på mig, så jag känner mig nöjd.

Efteråt blev jag intervjuad av kinesisk radio (Med min knaggliga kinesiska måste jag ha låtit smått efterbliven. Hoppas på ett charmigt sätt...) och en annan reporter bad mig att lista mina tre favoritlåtar just nu, vilka skulle spelas i nått webbradioprogram eller nått.

1. Springfactory - Peggy Pear
2. Fleet Foxes - He doesn't know why
3. Bon Iver - re:Stacks

Den 23:e augusti spelar jag igen!

Juni månad

En månad av återseenden, farväl, utflykter och spex.


Karaoke på Partyworld.
I början av juni kom svensken till stan, och med svensken kom självklart diverse spexiga aktiviteter. Här är klockan rätt mycket, och de flesta ur det ursprungliga sällskapet har redan begett sig hem till hotellet på gulou dongdajie. Kvar syns två tappra men trötta från lag Sverige och två anfådda vokalister från lag 中国, troligen sjungandes "Total eclipse of the heart".


Hej då koreanska vänner.
Min erfarenhet är att koreaner över lag är sjukt roliga och bra människor, och ibland tänker jag att jag kanske är i fel land och pluggar fel språk. Juni var lite trist på det sättet att det kändes som att man sa hej då till folk hela tiden. En påminnelse om att väldigt lite av livet här är beståndigt. Folk är här för en tid, och sedan försvinner de.


Midsommar.
Midsommar firades hemma hos Fernanda med sill, potatis, knäckebröd, vodka, Mariestads öl, daim- och prinsesstårta, nubbevisor och dans kring midsommarstången, som egentligen var en modifierad julgran. Allt i matväg inhandlat på guds eget varuhus - IKEA.


Med hjälp av denna instruktionsvideo försökte vi få ickesvenskarna att förstå vad midsommar handlar om. Efter några nubbevisor fattade de galoppen.


Chuandixia.
Denna lilla by ligger nån timmes bilfärd utanför Peking och är känd för att ha en del välbevarade skrifter kvar på hus och väggar från kulturrevolutionen.


Jag, Lina och Peter åkte dit en dag...



...och knatade omkring bland gränder (Lina i Peters byxor)...


...och upp på berg. (Peter med Linas shorts)



Avslutningscermoni.
Fernanda, Åsa och Alan med diplom. Vi var alla väldigt lättade när cermonin var över, då det förmodligen var det absolut tråkigaste vi någonsin varit med om. Vad som möjligen skulle kunna konkurera om den titeln är väl öppningscermonin då.



Foosball på "2 Kolegas".
Daniel (längst ut till höger) har en vän som är konstnär och som hade en utställning en dag, så vi åkte dit för att bejaka våra kulturella jag samt dricka rödvin (kanske är det synonymt?). Efteråt flydde vi genom ösregn in i två taxibilar som tog oss till ett utav mina favoritställen för att se musik och dricka öl - 2 Kolegas. Stället ligger vid en gammal drive-in biograf i en liten park och är jäkligt nice. Efter det blev det falafel, och det kändes som en helt perfekt sommarnatt.



Sommarpalatset.
Stället är stort och man blir lätt trött i benen. Vi tyckte vi förtjänade en glass och en båttur. Jag minns inte vad de diskuterade men det ser ut att var anågon riktigt klurigt...