Att flytta hemifrån

Sista natten i Dingfuzhuang. Jag har bott här i ett och ett halvt år nu, och har blivit känslomässigt knuten till stället. Jag kan alla bakgator, vet vart man får de bästa dumplingsen, bästa kaffet, billigaste ölen, bästa hot potten osv. Jag älskar promenaden till skolan då man går förbi taiqi-killen, badmintongänget, och tanterna som gör morgongymnastik tillsammans. Att gå längs Dingfuzhuang Beijie en tidig söndagmorgon på vintern, då ångan från baozi-försäljarna stiger upp genom den kalla torra vinterluften och målar en bild som påminner mig om hur jag första gången kom till Peking en kall vinter för tre år sedan med Transsibiriska järnvägen. Min gård där pensionärerna sitter och spelar brädspel dagarna i ända eller leker med sina barnbarn. Min
fruktförsäljare, vars frukt faktiskt inte är så bra, men som är så snäll att jag inte har hjärta att gå till någon annan och köpa frukt. Och så tusen andra små saker.

Men Dingfuzhuang är ändå inte vad det brukade vara. Alla mina vänner har flyttat här i från nu. Åsa, Allan, Fernanda, Chris, Mikala, Tabea, Vicky, och även Guo Wei flyttar snart. Bara en person kvar... Om än en väldigt viktig sådan.

Alla saker är nu ute ur lägenheten och flyttade till mitt nya, temporära, hem på universitetet och till Fernandas lägenhet, som jag fick lov att använda som tillfälligt förvaringsutrymme. Ska träffa min hyresvärd här imorgon förmiddag och kommer därför ändå att sova här i natt för sista gången. Det är helt tomt och det känns lite konstigt.

Imorgon börjar projektet att göra sig bekant med ett nytt område, och att hitta nya bra restauranger och mysiga bakgator. Och att lära känna en koreansk rumskompis. Det kan nog bli lite kämpigt till en början, men i långa loppet tror jag den här flytten kommer visa sig vara bra och ett nödvändigt steg för min fortsatta trivsel i Peking. Jag har ju faktiskt 3 terminer till framför mig här, och jag måste se till att det blir en så trivsam upplevelse som möjligt.

Haidian nästa.