Tianjin 天津

Så, Midi-festivalen blev inställd. Trist... Men, många av banden ska spela på olika klubbar i staden ändå, så det kan nog bli rätt nice. En klubb som heter Two Kolegas ska dessutom ha någon slags evenemang varje kväll som festivalen skulle ha varit.

Jiāng Péishēng, Jīn Xiùzhēn, Jīn Zhèn, Hǎo Yún, Lǐ Xiùzhēn och Mǐ Kǎěr

Igår var jag, i sällskap med 5 vänner från klassen, på dagsutflykt till grannbyn Tiānjīn - en stad med ca 10 miljoner invånare som ligger 1,5h från Beijing med tåg. För en europé är det en lite intressant stad då det finns väldigt mycket europeisk arkitektur där. Efter det andra opiumkriget i mitten av 1800-talet öppnades Tianjin för handel med väst och blekansiktena byggde då en massa banker, skolor och bostäder mm. i hemlandets egen stil.

Utöver detta ser Tianjin dock mest ut som en stor byggarbetsplats.

Ett roligt inslag för alla som varit i Barcelona är detta Gaudí-inspirerade hus med fasad av kinesiska porslinskrukor:

Givetvis inte från 1800-talet eller sekelskiftet, men åndå....

I Tianjin finns även en stor marknad för gamla antika prylar. Mycket är gammal kommunist-kitch (vilket man ändå kan stirra sig mätt på efter bara en dag hemma i Peking), men det fanns en del fina och roliga gamla saker också. Med tanke på priserna så var grejerna förmodligen också äkta...

Kvarter med antikviteter

En stor skillnad mellan Tianjin och Beijing är graden av uppmärksamhet man väcker som västerlänning. I Beijing cirkulerar ju ändå en hel del turister, och här finns också många västerländska affärsmän och studenter. Visst får man ju en hel del blickar, men det är ingen stor deal (okej, frågar ni guldlock-Åsa så får ni ett annat svar). I Tianjin dock! Jag hade nästan glömt hur det är att vara västerlänning utanför Beijing...

När vi framåt middagstid skulle börja dra oss mot tågstationen för att köpa biljetter tillbaka till Peking fick någon den briljanta idén att vi kunde ta en genväg över bron som inte riktigt var färdigbyggd ännu och säkert spara flera minuter. I Sverige skulle detta ju förmodligen aldrig tillåtas, men här kunde vi faktiskt helt obehindrat knata in på den här arbetsplatsen och gå över bron som liksom var så gott som klar men ännu inte särskillt fin. Skitbra! Det var bara det att där bron tog slut på andra sidan var det inte lika färdigbyggt...

Där möttes vi av en enorm sandlåda med kinesiska arbetare som stirrade storögt på de 6 vilsna turisterna. Men vi var fortfarande vid gott mod. Vi hittade en stege som tog oss ner i sandlådan, och där denna tog slut skymtade vi en tågräls. Vi high-fivade vår kollektiva intelligens, knatade bort till rälsen och tänkte, att det är ju bara att följa rälsen så kommer vi till tågstationen.

Längs med rälsen fortsatte dock byggarbetsplatsen. Efter ett tag skymtade vi tillslut tågstationen och insåg så att stationen som var utmärkt på vår karta ännu inte var färdigbyggd. Det enda som väntade oss där var storögda kinesiska arbetare...

Närmare en timme efter att vi hade påbörjat vår promenad över bron lyckades vi tillslut hitta en väg ut ur denna labyrint till arbetsplats och ta en taxi till tågstationen.

Stegen som tog oss ner från bron

Tågstationen...