Skräp 垃圾

Med tanke på att Kina har en 5000 år gammal sammanhängande kultur kan man ibland tänka, att det är märkligt att de inte har kommit längre än de har. På senare tid har jag mest tyckt att allt är fel med det här landet och har varit väldigt besvärad av det.

Särskilt stör jag mig på den kinesiska populärkulturen, vilken är hopplöst ytlig, oinspirerad och idéfattig. Den finns här endast för att generera pengar, och folk som jobbar med musik, TV och radio verkar inte ha några kreativa ambitioner alls. För allt de gör är skit. Jag har ett TV-utbud på ca 20 kanaler här hemma hos mig - alla kinesiska - och när jag flippar runt på dem är det följande typer av program som klart dominerar: Såpor, historiska dramer, shower à la typ "tur i kärlek" eller den där gamla talkshowen med Adam Alsing, och enorma musikprogram i stil med Melodifestivalen där 95% av låtarna är powerbalader. Och allting är så B...

Nu kanske du tänker att jag ju beskriver precis samma situation som vi har i Sverige, men kompis, du har inte sett någonting ännu...

Dessutom, i Sverige känner jag att jag kan hitta andra kanaler för att komma runt skräpkulturen. Det finns tidningar som skriver om annan musik än den ytligaste tonårspopen, och public service-TV och radio erbjuder också något annat än reklamkanalerna. Och så har vi teater i Sverige.

I Peking finns det med alla klubbar och replokaler goda förutsättningar för en alternativ musikscen att gro, vilket den också gör. Men den suger! Teater finns knappt inte, och den som finns förstår jag inte med mina knappa kinesiskakunskaper...

Jag är kort sagt svältfödd på bra kultur, och det är skitjobbigt!

Det handlar förstås om en så enkel sak som att man gillar olika saker. Jag vet. Och jag vet att det finns ett antal miljoner människor här som tycker att kinesisk populärkultur är grym (även om samtliga mina kinesiska kompisar håller med om att kinesisk TV är rätt kass).

Och så är det ju förstås också så att min kinesiska fortfarande är för dålig för att jag ska kunna hänga med i vad de säger på TV. Så det skulle kunna vara så att programmen ändå är något bättre än vad jag förstår att de är. Men det tror jag inte.

Jag har nog tills nyligen tänkt när jag hört den tidigt-90-talsdoftande populärmusiken här, att de försöker göra något som låter mer modernt, men misslyckats. Men faktum är nog att de helt enkelt gillar det där gamla sliskiga soundet och inte vill ha något annat. Jag önskar mest bara att jag kunde hitta ett alternativ för mig.

Jag måste dock ge kineserna en sak: De kan göra film. När man tänker på kinesisk film så kanske man först kommer att tänka på Hong Kong-action, kung fu eller nyare snygga filmer som Hero och Crouching tiger hidden dragon. Jag är inte särskilt förtjust i någon av dessa genrerna, men har funnit att det görs en hel del annan bra film här. "Att leva", "One and one", och "If you are the one" är några favoritfilmer.

Avslutligen vill jag också säga, nu när jag har spytt ur mig så mycket galla över kinesisk media, att när man är peppad och allmänt nöjd med tillvaron, så bekommer sådana här saker en inte så mycket. De kan till och med i vissa sällsynta fall vara lite charmiga. Men om man redan har lite hemlängtan, har lite mycket att tänka på i vardagen, och helt enkelt inte är helt på topp, så blir de plötsligt väldigt stora och viktiga.