fredag 15 juli 2011

Hualian - Taidong

Det tog mig tre dagaratt cykla langs med Taiwans ostkust fran Hualian till Taidong. Nagon dag innan jag satte ivag hade jag pratat med en kille som gjort distansen pa bara en dag. Jag antog darfor att det inte skulle vara nagon storre match for mina brevbararben, och satte lite kaxigt ivag forst vid halv tva pa eftermiddagen. Men. Den dar killen hade nog inte motvind hela vagen. Och formodligen hade han inte heller en 8 kilos ryggsack pa pakethallaren. Det visade sig vara jakligt tungt!







Lagg marke till min stora ryggsack dar bak pa cykeln. Detta ar forsta dagen. Den andra dagen stotte jag pa ett 7-eleven pa vagen. De har en slags postservice, sa jag plockade ur de fa sakerna jag behovde for resten av cykelturen och skickade resten till mitt forbokade hotell i Taidong. Mina ben var dock ganska slutkorda redan fran forsta dagen, sa aven andra dagen var ratt kampig...







Den tredje dagen var motvinden inte lika javlig, och kanske hade jag fatt in en battre teknik ocksa, sa jag flog fram pa vagarna och var framme i Taidong redan straxt efter lunch.







Detta ar taget fran Baqi Observation Tower, den forsta dagen.





Jag hade tur som kom fram till en tunnel precis nar det borjade regna. Efter en halvtimme avtog regnet, och solen tittade snart fram ur molnen ner mot bergen dar en regndimma fortfarande lag kvar. Otroligt fint!



Stilla Havet - min foljeslagare under resan.




De har herrarna hojtade plotsligt at mig da jag cyklade forbi. Jag var trott och behovde en paus, sa jag slog mig ner for en pratstund. De hade precis kakat och var snalla nog att bjuda mig pa middag. Jag tror de tillhorde Ami-folket, som ar ett av de mer valrepresenterade minoritetsfolken i Taiwan. Vi hade lite problem att forsta varandras kinesiska, men det var trevligt likval. Odmjuk over deras vanlighet, och med magen full, klarade jag sedan av ytterligare nagra kilometer innan ett stort svart moln visade sig hotfullt pa himlen och jag tog in pa ett vandrarhem...




Kraftans vandkrets.








Nar jag kom till den lilla staden Dulan, numera kand for sin spirande konstscen, sa var allt stangt da de lagligt nog firade sitt nyar! De hade en cermoni dar de dansade och sjong och drack. God stamning som man kan se.





Tillslut kom jag sa fram, och pa darrande ben klev jag av cykeln. Och darra slutade benen inte gora forrens nyligen...

3 kommentarer:

Anonym sa...

Vilka fina kort! Säkert en spännande resa ! Hur känns det i cykelbenen? Kram mamma

Mikael Salomonsson 米卡尔 sa...

Det ar fortfarande kampigt i trapporna :)

fridabritt sa...

Cool du e. :-)