CBD

23 juni 2011 - Den här kvällen var mamma och pappa i Peking och hälsade på. Det är mycket åskstormar i Peking den här tiden på året, och det kan ibland vara rätt spektakulärt. Denna kväll regnade det så mycket att vissa tunnelbanenedgångar liksom blev till vattenfall, och det var hett nyhetsstoff.

Området på bilden heter CBD - Central Business District - och ligger bara några T-banestationer öst om Himmelska Fridens Torg. Jag har en hatkärlek till detta område.

Här går man inte på kafé för en avslappnad stund med vänner, utan för att prata affärer, skriva kontrakt eller chatta upp sin unga sekreterare. Och alltid, alltid, sitter det en amerikan på varje Starbucks och berättar för en kines (ofta en ung tjej) om sina visioner om vart Kina är på väg, hur det står till med Kinas ekonomi och vad Kinas problem är. Högt så att alla kan höra.

Under 2009 lärde jag ut engelska här till en kvinna som arbetade för en stor internationell däckfirma. Två dagar i veckan åkte jag till hennes kontor högt upp i en av skyskraporna. Ibland stannade vi där i ett mötesrum, men oftast gick vi ner till Jianwai Soho-området och tog en kaffe och snackade. Våra lektioner i engelska gick just ut på det: att snacka. Hon sade först att hon gärna ville att jag skulle förbereda något samtalsämne till varje lektion, och jag spenderade mycket tid med att komma på något som man kunde snacka om i två timmar. Efter ett tag upptäckte jag dock att mina samtalsämnen alltid lämnades orörda vid lektionens slut, då hon alltid hade så mycket annat hon ville prata om. Jag tror det blev något halvt terapeutiskt för henne. Hon fick prata av sig om stressen på jobbet, inkompetenta kolleger, besvärliga släktingar, sin hypokondri mm. Jag har senare kommit att förstå att detta ofta blir fallet för många engelsklärare som lär ut talad engelska. En av mina vänner från Australien har till och med funderat på att sadla om och helt enkelt köra terapisessioner i stället. Engelskan skulle bli som en bonus bara.

Vid ett tillfälle var min elev orolig för att jag inte hade tillräckligt varma skor och skickade mig följande meddelande:

Hello michael please

send me your bank

card number, bank

name, your name. It

too cold. You have

to buy shoes. It is

order, don't say no.

Det är verkligen lite rörande när jag läser det idag.

I CBD ligger en av de restauranger jag besökt mest under mina 3,5 år i staden: Vegan Hut. Denna veganrestaurang serverar grymma lunch-set, vilka inkluderar ca fyra rätter + soppa och ris för 20 spänn, vilket får sägas vara rätt bra i detta område. I Jianwai Soho ligger också Pekings största Starbucks (3 våningar), västerländskt inriktade matvarubutiken Jenny Lou's, Doktor Dumplings, vars dumplings i min mening endast är toppade av Laoman 老满 på Andingmen inner street, samt en himla massa butiker med damkläder.

En gång, på Strawberry Music Festival, sjöng småhajpade Pekingbandet "Queen Sea Big Shark" en låt vars refräng gick "CBD on fire!", för att uttrycka sin avsmak för området, där de förmodligen knappt har råda att köpa ens en skål nudlar.

En gång när jag gick förbi de små inhägnade fotbollsplanerna här så spelade de Thomas Di Leva's "Du och jag är miraklet" i högtalarna, och det kändes... inte som ett mirakel, men väldigt märkligt.

Nu när jag varit tillbaka i Sverige ett tag börjar saknaden efter livet i Peking tränga sig på. CBD är knappast ett område jag blir nostalgisk över, men likväl ett område man är tacksam över som bofast med sina västerländska matvaror, tysta rökfria kaféer och inte minst jobbtillfällen för alla som är eller ser ut att vara västerlänningar.

En lektion i engelska...

...från Mao's lilla röda:

Hej da Taiwan!

Nu ska jag aka till flygplatsen och tillbaka till Peking. Jag kommer sakna Taiwan. Har haft tva grymma veckor. Traffat manga fantastiska manniskor, lart mig mycket och sett fina platser. Men jag tror jag garanterat kommer tillbaka en dag.

Hualian - Taidong

Det tog mig tre dagaratt cykla langs med Taiwans ostkust fran Hualian till Taidong. Nagon dag innan jag satte ivag hade jag pratat med en kille som gjort distansen pa bara en dag. Jag antog darfor att det inte skulle vara nagon storre match for mina brevbararben, och satte lite kaxigt ivag forst vid halv tva pa eftermiddagen. Men. Den dar killen hade nog inte motvind hela vagen. Och formodligen hade han inte heller en 8 kilos ryggsack pa pakethallaren. Det visade sig vara jakligt tungt!

Lagg marke till min stora ryggsack dar bak pa cykeln. Detta ar forsta dagen. Den andra dagen stotte jag pa ett 7-eleven pa vagen. De har en slags postservice, sa jag plockade ur de fa sakerna jag behovde for resten av cykelturen och skickade resten till mitt forbokade hotell i Taidong. Mina ben var dock ganska slutkorda redan fran forsta dagen, sa aven andra dagen var ratt kampig...

Den tredje dagen var motvinden inte lika javlig, och kanske hade jag fatt in en battre teknik ocksa, sa jag flog fram pa vagarna och var framme i Taidong redan straxt efter lunch.

Detta ar taget fran Baqi Observation Tower, den forsta dagen.

Jag hade tur som kom fram till en tunnel precis nar det borjade regna. Efter en halvtimme avtog regnet, och solen tittade snart fram ur molnen ner mot bergen dar en regndimma fortfarande lag kvar. Otroligt fint!



Stilla Havet - min foljeslagare under resan.




De har herrarna hojtade plotsligt at mig da jag cyklade forbi. Jag var trott och behovde en paus, sa jag slog mig ner for en pratstund. De hade precis kakat och var snalla nog att bjuda mig pa middag. Jag tror de tillhorde Ami-folket, som ar ett av de mer valrepresenterade minoritetsfolken i Taiwan. Vi hade lite problem att forsta varandras kinesiska, men det var trevligt likval. Odmjuk over deras vanlighet, och med magen full, klarade jag sedan av ytterligare nagra kilometer innan ett stort svart moln visade sig hotfullt pa himlen och jag tog in pa ett vandrarhem...




Kraftans vandkrets.








Nar jag kom till den lilla staden Dulan, numera kand for sin spirande konstscen, sa var allt stangt da de lagligt nog firade sitt nyar! De hade en cermoni dar de dansade och sjong och drack. God stamning som man kan se.





Tillslut kom jag sa fram, och pa darrande ben klev jag av cykeln. Och darra slutade benen inte gora forrens nyligen...

Hualian och Taroko Gorge

Tagstationen i Hualian, med Jiang Kai-Shek i forgrunden, och de fantastiska molntackta bergen i bakgrunden.




Hualian ar nagot finare nar man ar i staden an nar man ser den ovanifran, som har, fran Japanernas gamla radiostation fran okupationstiden.

Taroko gorge

Taroko Gorge

Taroko Gorge

Nattmarknad i Hualian med Gina fran mitt hotell

Taipei

Taipei 101 - Varldens numera nast hogsta byggnad (509 m)

En grym sak med Taiwan ar nattmarknaderna. Denna marknad ligger i "Shida" och ar livlig varje kvall. Tyvarr ar det mesta av det som erbjuds i matvag inte vegetarianvanligt, men det ar alltid kul att bara strosa omkring.



Jag tror det var nagon helig persons fodelsedag eller nagot i den stilen nar jag gick forbi det har spektaklet har om dagen. Ett tag av manniskor, varav vissa bankade pa trummor och andra visade upp sin kungfu.

Har varit nyfiken pa musiklivet i Taipei ett tag, sa jag har tagit mig ivag pa tva konserter an sa lange. Inget superimponerande... Det tycks vara standard med mycket snack mellan latarna. Detta band snackade nastan mer an de spelade.

Longshan templet - Supernice!

Sri Lanka!

Sedan början av mars befinner jag mig på Sri Lanka i en liten stad som heter Kegalle. Jag gör min praktik här som kinesisklärare under två månaders tid på en skola, där jag främst lär ut till motsvarande högstadie- och gymnasieelever. Jag har ungefär 30 klasser som jag lär ut till minst en gång veckan, så det blir rätt många lektionstimmar. Och framförallt blir det väldigt mycket av samma sak, då jag lär ut samma lektion ungefär 30 gånger. Det blir aningens tjatigt, men det är samtidigt ganska bekvämt att jag får ihop så mycket lektionstimmar till min praktik fastän jag knappt behöver förbereda mer än 5-6 lektioner.

Jag ska vara här och lära ut till och med första veckan i maj. Däremellan är det lankesiskt nyår med ledighet i två veckor (mitt 3:e nyår i år!), så i praktiken blir det inte mer än ca 5 veckors lektioner. Jag har redan varit ledig rätt mycket. För några veckor sedan var jag ledig nästan hela veckan, då skolan användes som vallokal i de lokala valen. Utöver valdagen så räknade man med att det skulle vara protester både före och efter valen, så vi fick ledigt hela veckan... Blev det dock inga protester i slutändan.

Jag bor med vice-rektorns familj i ett hus, där jag i stort sett har fått hela övervåningen för mig själv. Jag får mat varje dag, samt skjuts till och från skolan. Jag misstänker att de medvetet jobbar på att göda upp mig, för det känns som att jag ständigt blir matad både här hemma och i skolan. Mastig frukost hemma, förmiddagste med munken i skolan, vanligtvis får jag även någon slags snack från någon lärare i skolan, alltid en fruktsallad av rektorn, och ibland även en lunchlåda av någon lärare... Det blir mycket dahl. Minst en gång om dagen. Ibland till varje mål. Dahl med vanligt ris, dahl med kokosnötsris, dahl med hoppers, dahl med string hoppers, dahl på bröd osv. Förutom det är mycket olika currys och grönsaker. Ibland nudlar. Grymt gott, men ibland kan det kännas lite enformigt.


Detta är munken som varje morgon bjuder mig på te på skolan. Fotot är taget en dag när han bjöd med mig och min klasskompis till hans tempel på middag. Själv äter han inte middag, och det var synd för honom, för byborna som förser honom med mat hade lagat oss en helt grym måltid.


Familjens katt har tagit för vana att sova i min säng. Han är ofta där när jag kommer hem från skolan på eftermiddagen, och på senare har han även varit i fotändan då jag vaknar upp på morgonen. Familjen jag bor hos har två katter, och förutom dem även fyra hundar. På kvällarna kan det vara ett jäkla liv här då hundarna skäller. Tydligen är det vildgrisar som kommer ut på nätterna och gör hundarna oroliga...

Det är otroligt fint här! Jag har aldrig varit så där väldigt intresserad av djur och natur, men det är svårt att inte förundras över hur saker och ting växer här, liksom på och över varandra, och ibland på sätt så man undrar om det är människor som har varit framme och trixat med grenarna. Det är grönt överallt. Mörk djup grön växtlighet precis överallt. Svårt är det också att inte förundras över de små djur och insekter som då och då landar på balkongen när jag sitter där och läser på eftermiddagarna, eller flyger in genom fönstret när jag ska gå och lägga mig på kvällen, eller sitter på väggen och glor på mig när jag tar en dusch på morgonen... Märkliga små former med ben och tentakler. Ödlor i alla storlekar.


Studenterna verkar gilla mina lektioner, men jag vet inte om de är mer exalterade över att få lära sig ett konstigt nytt språk eller över att det är en konstig utländsk lärare på skolan. Glada är de i alla fall!


Min rektor (till höger) är en är en lättsam man med stor mage och knagglig engelska. Här ses han tillsammans med en blind musiklärare sjungandes Sri Lankas nationalsång under ett besök på skolan där min klasskompis lär ut i Rathnapura.


En vecka senare bjöd han hem mig till sig över helgen, och förutom en utflykt till ett buddistiskt tempel uppe på ett berg, så spelade vi mest cricket. Inte på någon stor plan som på pågående VM-matcherna, utan på en landsväg nedanför deras hus.

Provinsens utbildningsminister tycks tycka min och mina tre klasskamraters närvaro är viktig, för han har sett till att vi fått gratis inträde till diverse sevärdheter, och vi har även fått komma på middag hemma i hans flotta villa här i närheten. Första helgen var vi bl.a. och besökte Elephant Orphanage där de för närvarande har ca 80 föräldralösa elefanter som de tar hand om. Det var jäkligt coolt när hela flocken kom gåendes ner till vattnet för att bada.


Vi blev tagna ned till vattnet där vi fick umgås med elefanterna ett tag. I början var jag lite småskraj för de här djuren, som en gång skrämde lankeserna mer än både tigrar och björnar, men elefanterna var helt lugna och sträckte nyfiket fram sina snablar för att hälsa.


Nuwara Eliya heter ett område som ligger högt beläget bland molnen och som sedan britternas tid har varit plats för stora teodlingar. Här är klimatet svalt, naturen storslaget vacker, och man är verkligen uppe bland molnen. Vi åkte på utflykt till en plats som heter "Worlds end", och som namnet antyder just är ett jättelikt stup.


Här börjar vandringen.


Worlds end är den lilla avsatsen som man kan skymta till höger.


Här dinglar jag med benen över Worlds end. Fantastisk känsla att vara så högt och se trädens skuggor avteckna sig mot marken där nere.


Vi besökte Pedro Tea estate, där vi fick oss en rundtur i en tefabrik och fick se hur tebladen torkades och fermenterades. Teet plockas främst av Tamiler och endast av kvinnor, och det är nog rätt kämpigt att gå upp och ner för dessa kullar dagarna i ända. Men vackrare arbetsplats får man leta efter.



En helt fantastisk resa var den till Adam's Peek - berget vars topp är hem åt fotavtrycket som kristna säger tillhör Adam, buddister säger tillhör Buddha, och hinduer säger tillhöra Vishnu. Fotavtrycket i sig var inget speciellt, men promenaden upp på det enorma berget var fantastiskt fin och stämningsfull.


Det skymde redan innan vi kom upp på toppen, och kvällsbestigningen fick något Sagan om ringen-likt över sig. Ett särskilt starkt minne är när vägbelysningen långt däruppe plötsligt tar slut på ett ställe, och stjärnorna plötsligt kommer fram ur mörkret. Stjärnor över och under en - Det kändes som man var uppe i rymden... Längst däruppe på toppen var ett tempel som huserade fotavtrycket, och där spenderade vi natten i ett enkelt rum utan inredning, men med mattor på golvet. Nästa morgon fick vi se en väldigt tjusig soluppgång.


Och promenaden ner (på skakiga ben!) var väldigt fin den också.


Här om dagen åkte vi söderut till kuststaden Galle. Staden grundades av portugiserna för några hundra år sedan och var den huvudsakliga hamnstaden innan Colombo's hamn expanderade och tog över. Staden är supermysig med kaféer och gallerier, och spåren av tsunamin som 2004 drabbade staden hårt syns inte längre.


Indiska oceanen passade på att sno min ena kung fu-sko medan jag tog mig ett dopp utanför stadsmuren...


Det återstår nu ca 1 månad innan jag ska tillbaka till Peking och skriva klart min examensuppsats. Tiden går alldeles för fort...