Jag ska vara här och lära ut till och med första veckan i maj. Däremellan är det lankesiskt nyår med ledighet i två veckor (mitt 3:e nyår i år!), så i praktiken blir det inte mer än ca 5 veckors lektioner. Jag har redan varit ledig rätt mycket. För några veckor sedan var jag ledig nästan hela veckan, då skolan användes som vallokal i de lokala valen. Utöver valdagen så räknade man med att det skulle vara protester både före och efter valen, så vi fick ledigt hela veckan... Blev det dock inga protester i slutändan.
Jag bor med vice-rektorns familj i ett hus, där jag i stort sett har fått hela övervåningen för mig själv. Jag får mat varje dag, samt skjuts till och från skolan. Jag misstänker att de medvetet jobbar på att göda upp mig, för det känns som att jag ständigt blir matad både här hemma och i skolan. Mastig frukost hemma, förmiddagste med munken i skolan, vanligtvis får jag även någon slags snack från någon lärare i skolan, alltid en fruktsallad av rektorn, och ibland även en lunchlåda av någon lärare... Det blir mycket dahl. Minst en gång om dagen. Ibland till varje mål. Dahl med vanligt ris, dahl med kokosnötsris, dahl med hoppers, dahl med string hoppers, dahl på bröd osv. Förutom det är mycket olika currys och grönsaker. Ibland nudlar. Grymt gott, men ibland kan det kännas lite enformigt.
Detta är munken som varje morgon bjuder mig på te på skolan. Fotot är taget en dag när han bjöd med mig och min klasskompis till hans tempel på middag. Själv äter han inte middag, och det var synd för honom, för byborna som förser honom med mat hade lagat oss en helt grym måltid.
Familjens katt har tagit för vana att sova i min säng. Han är ofta där när jag kommer hem från skolan på eftermiddagen, och på senare har han även varit i fotändan då jag vaknar upp på morgonen. Familjen jag bor hos har två katter, och förutom dem även fyra hundar. På kvällarna kan det vara ett jäkla liv här då hundarna skäller. Tydligen är det vildgrisar som kommer ut på nätterna och gör hundarna oroliga...
Det är otroligt fint här! Jag har aldrig varit så där väldigt intresserad av djur och natur, men det är svårt att inte förundras över hur saker och ting växer här, liksom på och över varandra, och ibland på sätt så man undrar om det är människor som har varit framme och trixat med grenarna. Det är grönt överallt. Mörk djup grön växtlighet precis överallt. Svårt är det också att inte förundras över de små djur och insekter som då och då landar på balkongen när jag sitter där och läser på eftermiddagarna, eller flyger in genom fönstret när jag ska gå och lägga mig på kvällen, eller sitter på väggen och glor på mig när jag tar en dusch på morgonen... Märkliga små former med ben och tentakler. Ödlor i alla storlekar.
Studenterna verkar gilla mina lektioner, men jag vet inte om de är mer exalterade över att få lära sig ett konstigt nytt språk eller över att det är en konstig utländsk lärare på skolan. Glada är de i alla fall!
Min rektor (till höger) är en är en lättsam man med stor mage och knagglig engelska. Här ses han tillsammans med en blind musiklärare sjungandes Sri Lankas nationalsång under ett besök på skolan där min klasskompis lär ut i Rathnapura.
En vecka senare bjöd han hem mig till sig över helgen, och förutom en utflykt till ett buddistiskt tempel uppe på ett berg, så spelade vi mest cricket. Inte på någon stor plan som på pågående VM-matcherna, utan på en landsväg nedanför deras hus.
Provinsens utbildningsminister tycks tycka min och mina tre klasskamraters närvaro är viktig, för han har sett till att vi fått gratis inträde till diverse sevärdheter, och vi har även fått komma på middag hemma i hans flotta villa här i närheten. Första helgen var vi bl.a. och besökte Elephant Orphanage där de för närvarande har ca 80 föräldralösa elefanter som de tar hand om. Det var jäkligt coolt när hela flocken kom gåendes ner till vattnet för att bada.
Vi blev tagna ned till vattnet där vi fick umgås med elefanterna ett tag. I början var jag lite småskraj för de här djuren, som en gång skrämde lankeserna mer än både tigrar och björnar, men elefanterna var helt lugna och sträckte nyfiket fram sina snablar för att hälsa.
Nuwara Eliya heter ett område som ligger högt beläget bland molnen och som sedan britternas tid har varit plats för stora teodlingar. Här är klimatet svalt, naturen storslaget vacker, och man är verkligen uppe bland molnen. Vi åkte på utflykt till en plats som heter "Worlds end", och som namnet antyder just är ett jättelikt stup.
Här börjar vandringen.
Worlds end är den lilla avsatsen som man kan skymta till höger.
Här dinglar jag med benen över Worlds end. Fantastisk känsla att vara så högt och se trädens skuggor avteckna sig mot marken där nere.
Vi besökte Pedro Tea estate, där vi fick oss en rundtur i en tefabrik och fick se hur tebladen torkades och fermenterades. Teet plockas främst av Tamiler och endast av kvinnor, och det är nog rätt kämpigt att gå upp och ner för dessa kullar dagarna i ända. Men vackrare arbetsplats får man leta efter.
En helt fantastisk resa var den till Adam's Peek - berget vars topp är hem åt fotavtrycket som kristna säger tillhör Adam, buddister säger tillhör Buddha, och hinduer säger tillhöra Vishnu. Fotavtrycket i sig var inget speciellt, men promenaden upp på det enorma berget var fantastiskt fin och stämningsfull.
Det skymde redan innan vi kom upp på toppen, och kvällsbestigningen fick något Sagan om ringen-likt över sig. Ett särskilt starkt minne är när vägbelysningen långt däruppe plötsligt tar slut på ett ställe, och stjärnorna plötsligt kommer fram ur mörkret. Stjärnor över och under en - Det kändes som man var uppe i rymden... Längst däruppe på toppen var ett tempel som huserade fotavtrycket, och där spenderade vi natten i ett enkelt rum utan inredning, men med mattor på golvet. Nästa morgon fick vi se en väldigt tjusig soluppgång.
Och promenaden ner (på skakiga ben!) var väldigt fin den också.
Här om dagen åkte vi söderut till kuststaden Galle. Staden grundades av portugiserna för några hundra år sedan och var den huvudsakliga hamnstaden innan Colombo's hamn expanderade och tog över. Staden är supermysig med kaféer och gallerier, och spåren av tsunamin som 2004 drabbade staden hårt syns inte längre.
Indiska oceanen passade på att sno min ena kung fu-sko medan jag tog mig ett dopp utanför stadsmuren...
Det återstår nu ca 1 månad innan jag ska tillbaka till Peking och skriva klart min examensuppsats. Tiden går alldeles för fort...
