Sista kvällen i Peking innan vinterns hemfärd ska spenderas på indisk restaurang i Sanlitun, där vi ska ha hejdå-middag för Hanna, som lämnar Peking efter 2 års jobb och studier här. Nu har jag snart inga svenska vänner kvar här... Kommer snart prata svenska som Viktoria Silverstedt. Yeah.
Har precis käkat lunch med en föredetta kinesisk språkpartner som jag lärde känna i Sverige. Den här gången pratade vi bara kinesiska, och det kändes lite som att det var en helt annan människa jag pratade med. Språket är verkligen en stor del av ens personlighet.
Har inte hunnit packa eller städa lägenheten ännu. Känner mig lite stressad. Varför gör jag alltid allt i sista minuten? Gah... Ett karaktärsdrag att förbättra år 2010.
Mitt flyg tar mark på Arlanda imorgon kväll. Ses snart!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar