lördag 17 maj 2008

Jordbävningen

Jag hade privatlektion hemma hos min vän Fernanda med Lärare Guo när jordbävningen nådde Beijing. Fernanda bor på andra våningen i ett inte allt för högt höghus, och jag kände därför absolut ingenting. Nån timme efter att det hände fick jag ett sms från en kinesisk kompis som frågade "Kände du det där!? Jordbävningen!?" Guo sa att min kompis måste misstagit sig - Under sin tid i Beijing hade han aldrig känt någon jordbävning. Nog förekom det, men ytterst sällan.

Min vän Alan befann sig i ett tjugovåningshus när det hände, och för honom kändes det mycket tydligt. Och det var långt ifrån en behaglig känsla. Han sa att det kändes som att stå i en båt som sakta gungade fram och tillbaka. Ett höghus liksom! Jag har väldigt svårt att föreställa mig hur det kan kännas. Man tycker ju inte att det är något som höghus ska göra, även om de förståss är konstruerade för att göra just det vid händelse av jordbävning.

Andra har sagt att det inte kändes så väldigt mycket, men att de kunde se hur lysrör och annat som hänger löst i taket svajade fram och tillbaka. Min kompis som skickade sms:et sa att han först inte förstod att det var en jordbävning. Han kände sig bara yr och trodde att han blivit sjuk eller något i den stilen.

Det pratades om att det skulle bli en till jordbävning den kvällen. I Beijing. Vet inte vart den informationen kom ifrån, men flera av mina kinesiska vänner kontaktade mig under dagen och sa att jag skulle vara försiktig. Slogs igen av hur väldigt omtänksamma mina kinesiska vänner är.

Jag trodde inte att det skulle bli en till jordbävning i Beijing den kvällen - det kändes lite ologiskt på något vis, så långt ifrån Sichuan - men jag måste säga att det var lite nojigt att ha det i bakhuvudet hela kvällen. Jag lyssnade på vartenda litet ljud i lägenhet. Vartenda litet knak i trämöblerna. Varenda vind i trädena utanför. "Och tänk om jordbävningen typ slår ut något kärnkraftverk eller nått? Vad gör jag då? Vart gömmer man sig för radioaktiv strålning?" Jo, jag var ganska nojig... Men någon mer jordbävning kom inte. Inte till Beijing...

Men i Sichuan fortsätter det att skaka. Igår hade de ett efterskalv som nådde upp till 5.8 på richterskalan. Det är verkligen hemskt att se bilderna därifrån. Och det är så jäkla hemskt att det är så många barn som har mist livet. Hur kommer det sig att skolorna rasar men de välbetaldas arbetsplatser står kvar? Det är svårt att inte gråta med alla dessa föräldrar, i enbarnspolitikens Kina, som mist sitt enda barn.

torsdag 8 maj 2008

En typiskt bra dag

Vaknade i tid efter en god natts sömn utan lingualt kaosiga drömmar. Upptäcker att idag är en sådan sällsynt dag då himmelen är klarblå och fri från smog. Käkar näringsriktig och bra frukost. Perfekt blandat pulverkaffe.

Caravans skiva "For girls who grow plump in the night" i lurarna då jag cyklar till skolan hjälper mig att för en gångs skull komma i tid till första lektionen. Svår men intressant lektion. Har tillslut bestämt mig för att tycka att lärarens otroliga nördighet är charmig.

Den andra lektionen slipper jag lärare Hou, som har åkt till indonesien on buisness. Vikarien är en skitsnygg ung tjej som intar klassrummet som Mars Volta intog Mondos scen i Stockholm den där gången för några år sedan. Men till skillnad från dem håller hon i längen. De två bästa 口语-timmarna den här terminen...

Okej, om det var något som felade idag så var det väl lunchen... Råkade köpa en maträtt med "bittermelon" (vet inte vad det heter på svenska för jag är så jävla internationell nu för tiden) som inte var någon höjdare direkt...

På eftermiddagen hade jag den första av två planerade kalligrafilektioner. Otålig som jag är med mitt teckenskrivande hade jag inga större förväntningar på den lektionen, men det var jäkligt intressant! Att skriva tecken med vanlig penna är en barnlek jämfört med att använda penslar som vi gjorde idag. Lärare Li som hade lektionen var rätt cool, och det var jäkligt imponerande att se hans stadiga hand in action. Mina tecken var dock långt ifrån vackra...

Fika med en småkonstig ryss. Servitrisen från provinsen Hunan tycker jag har en lätt Hunan-dialekt... Konstigt.

När det är dags för middag bestämmer jag mig för att ta ett osäkert kort och testa en ny restaurang som jag cyklar förbi varje dag på väg till skolan men aldrig har besökt.
Det visar sig vara Hunan-mat - en favorit! (starkt och inte lika oljigt som maten i Beijing och nordöstra Kina ofta är). Berättar för servitören vad den tidigare servitrisen sa till mig, men han försäkrar mig att jag inte har någon konstig dialekt. Känns bra. Ska jag ha någon så ska det fan vara Beijingdialekt...
Käkar en tofurätt som heter Gānguō dòufu (干锅豆腐) och är riktigt god. Folk från Hunan kan verkligen sin tofu. Lovar mig själv att åka till Hunan i sommar.

Nu ska jag avsluta dagen med en Woody Allen-film.

måndag 28 april 2008

Tianjin 天津

Så, Midi-festivalen blev inställd. Trist... Men, många av banden ska spela på olika klubbar i staden ändå, så det kan nog bli rätt nice. En klubb som heter Two Kolegas ska dessutom ha någon slags evenemang varje kväll som festivalen skulle ha varit.


Jiāng Péishēng, Jīn Xiùzhēn, Jīn Zhèn, Hǎo Yún, Lǐ Xiùzhēn och Mǐ Kǎěr


Igår var jag, i sällskap med 5 vänner från klassen, på dagsutflykt till grannbyn Tiānjīn - en stad med ca 10 miljoner invånare som ligger 1,5h från Beijing med tåg. För en europé är det en lite intressant stad då det finns väldigt mycket europeisk arkitektur där. Efter det andra opiumkriget i mitten av 1800-talet öppnades Tianjin för handel med väst och blekansiktena byggde då en massa banker, skolor och bostäder mm. i hemlandets egen stil.

Utöver detta ser Tianjin dock mest ut som en stor byggarbetsplats.

Ett roligt inslag för alla som varit i Barcelona är detta Gaudí-inspirerade hus med fasad av kinesiska porslinskrukor:

Givetvis inte från 1800-talet eller sekelskiftet, men åndå....

I Tianjin finns även en stor marknad för gamla antika prylar. Mycket är gammal kommunist-kitch (vilket man ändå kan stirra sig mätt på efter bara en dag hemma i Peking), men det fanns en del fina och roliga gamla saker också. Med tanke på priserna så var grejerna förmodligen också äkta...

Kvarter med antikviteter

En stor skillnad mellan Tianjin och Beijing är graden av uppmärksamhet man väcker som västerlänning. I Beijing cirkulerar ju ändå en hel del turister, och här finns också många västerländska affärsmän och studenter. Visst får man ju en hel del blickar, men det är ingen stor deal (okej, frågar ni guldlock-Åsa så får ni ett annat svar). I Tianjin dock! Jag hade nästan glömt hur det är att vara västerlänning utanför Beijing...

När vi framåt middagstid skulle börja dra oss mot tågstationen för att köpa biljetter tillbaka till Peking fick någon den briljanta idén att vi kunde ta en genväg över bron som inte riktigt var färdigbyggd ännu och säkert spara flera minuter. I Sverige skulle detta ju förmodligen aldrig tillåtas, men här kunde vi faktiskt helt obehindrat knata in på den här arbetsplatsen och gå över bron som liksom var så gott som klar men ännu inte särskillt fin. Skitbra! Det var bara det att där bron tog slut på andra sidan var det inte lika färdigbyggt...

Där möttes vi av en enorm sandlåda med kinesiska arbetare som stirrade storögt på de 6 vilsna turisterna. Men vi var fortfarande vid gott mod. Vi hittade en stege som tog oss ner i sandlådan, och där denna tog slut skymtade vi en tågräls. Vi high-fivade vår kollektiva intelligens, knatade bort till rälsen och tänkte, att det är ju bara att följa rälsen så kommer vi till tågstationen.

Längs med rälsen fortsatte dock byggarbetsplatsen. Efter ett tag skymtade vi tillslut tågstationen och insåg så att stationen som var utmärkt på vår karta ännu inte var färdigbyggd. Det enda som väntade oss där var storögda kinesiska arbetare...

Närmare en timme efter att vi hade påbörjat vår promenad över bron lyckades vi tillslut hitta en väg ut ur denna labyrint till arbetsplats och ta en taxi till tågstationen.


Stegen som tog oss ner från bron


Tågstationen...

tisdag 22 april 2008

Lov

Nästa vecka är det 1:a maj, vilket för mig betyder en vecka ledigt. Torsdag till lördag är det Midi Music Festival, vilket är Beijings största årliga musikfestival. 50 kinesiska band och 30 utländska. 4 svenska - Mando Diao, Backyard Babies, Hardcore Superstar och 21st century noise. Woho... Majoriteten av banden verkar rätt kassa, men några guldklimpar ska man nog kunna hitta.

Idag har det dock börjat gå rykten om att festivalen ska ställas in. Myndigheterna ska tydligen vara oroliga för att man inte har tillgång till tillräckligt med säkerhetspersonal. Förmodligen är de mest oroliga för att någon utav banden ska få för sig att göra som Björk gjorde i Shanghai för en månad sedan och börja skrika om frihet.

En inställd festival skulle ställa mina lovplaner på kant något, så jag hoppas verkligen att ryktena inte är sanna...

Förutom att gå på festival så är vi några från plugget som ska besöka ett konstnärsdistrikt som verkar rätt coolt, och eventuellt blir det även någon liten utflykt någonstans.

På torsdag och fredag ska jag ha 3st halva-terminen-har-gått-prov. Sjukt att det har gått en halv termin redan...

Tiden går verkligen alldeles för fort.


Min lärare i lärare i skrift har sypunkter på hur jag skriver tecknet 餐

lördag 12 april 2008

Svenskar på Yugong Yishan

Förra onsdagen var det Sverigebesök på klubben Yugong Yishan vid ZhangZiZhongLu. Hello Saferide och Maia Hirasawa spelade. Tror det var någon slags exportsatsning av något slag. Verkade vara en del musikbranschmännsikor där i alla fall. Sjukt mycket svenskar var det också såklart. Helt okej spelningar.


QingMing 清明

Förra fredagen var det QingMing - Kinas motsvarighet till allhelgona typ. En dag att minnas sina förfäder och städa gravar. Med anledning av detta var vi lediga på fredagen!

Jag hade planerat att hänga med två vänner till XiangShan ("Fragrant hills") i västra Peking. Kvällen innan var jag dock och kollade på Hedgehog när de spelade på D-22 i WuDaoKou och blev kvar lite väl länge. Så jag orkade inte riktigt ta mig upp till den utflykten...

När jag tillslut framåt lunchtid rödögd tog mig ur sängen möttes jag dock av ett strålande sommarväder, och fick genast dåligt samvete för att ha sovit borta halva dagen. Således bestämde jag mig för att dra till en park - vilken som helst - och det blev YuYuanTan-parken.

Jag hade ingen aning om det när jag bestämde mig för att åka dit, men den parken är berömd för att ha en jäkla massa körsbärsblommeträd (öh, det heter inte så va?). Och just nu är det verkligen säsong för körsbärsblommarna, så det var väldigt fint.





Jag var dock långt ifrån ensam om att ha fått den brillianta idén att åka dit. Utmattad av sommarvärme och ansträngningen att ta sig fram i folkmassan drog jag mig hem efter ca 3 timmars promenerande.

På kvällen knatade jag omkring och kollade på när människor tände små eldar vid trottoarerna i mitt grannskap åt sina döda familjemedlemmar. I eldarna kastade de papperspengar och annat som gåvor.




måndag 31 mars 2008

Helgen i bilder

Framför norra porten av Communication University of China


Spenderade både fredag och lördag kväll på D-22


"Funny Noise" från Japan





Alla bilder tagna av Alan Tjhang.